Gästbloggen: Organisationskommittén sammanträder

Jag slår upp SAOL i ett försök att hitta en kreativ fokuspunkt, det där lilla ”någonting” som sparkar igång skrivandet – ger det riktning, ger det ett syfte. Jag bryter upp boken på ett, föreställer jag mig, manligt och lite sådär ansvarslöst men ändå förtroendeingivande sätt; jag tittar ned – och det första ordet jag ser är: organisationskommitté.

Ja… Varför inte.

Organisationskommitté – det är ett ganska osexigt ord. Det liksom bara skriker av ändlösa möten, manualer som skrivs för att aldrig läses av någon. Samtal i ändlösa korridorer kring ämnen som i sig är oändligt ändliga. Lite som november med andra ord. En månad vi vet kommer att ta slut, men det känns som att ”slutet” är ganska exakt aldrig. Och det där därför, mina vänner, vi behöver vin.

Inte för berusningen, oh nej, aldrig för berusningen – utan för värmen.

Det finns en underbar bok som heter ”Heat”, skriven av journalisten, författaren och kocken Bill Buford. Den är en självupplevd berättelse om hur han kontaktar stjärnkocken Mario Batali och pratar in sig att arbeta gratis på restaurangen Babbo som en – i hans egna ord – ”kitchen bitch”.

Boken följer hur han arbetar, lär sig, utvecklas och till slut får ta en station i köket på restaurangen. Under resan åker han också till Italien där han får prova den mat som format Mario Batali och träffa en unik slaktare – en slaktare som ger honom receptet på en av sina favoriträtter. Ett väldigt enkelt recept:

Ett kilo kött, en flaska chianti, två stora nävar grovmalen svartpeppar, lite salt.
Lägg allt i en ugnsfast gryta med lock och ställ in i ugnen på 90 -100 grader i 24 timmar (Kolla till lite runt halvtid är min rekommendation).

När det är klart är det en underbar massa av kött med så mycket smak att det nästan är löjligt. Kött, vin och en mild, härlig smak av peppar.

Servera med pasta eller bara med nybakat bröd, olivolja och riven parmesan.

Drick ett bra italienskt vin till.

Vin till (och i) maten

För att dricka och, om man känner sig frivol, ha i maten:
Tenuta di Arceno Chianti Classico, 2012

Det är aldrig fel att ha bra vin i matlagningen. Jag kokade en gång köttfärssås på en halv flaska amarone för 500 spänn. Resten fick stå och lufta under tiden maten stod och puttrade. Det var helt fantastiskt.

Jag har också en gång kokat vitvinssås på en flaska champagne. Det var också gott.

Att dricka till maten, lite lyxigare
Il Fauno di Arcanum, Toscana, 2009

Gott, lite amerikanskt sött och bara härligt. Inte en chianti men nog så bra. När det är ruggigt ute så måste man ibland få unna sig av ingen annan anledning än att man måste.

Att dricka till – sjukt lyxigt
Arcanum Toscana, 2008

För den som känner sig riktigt höstdeprimerad så är det här det rätta viner. Stort, stort och stort – ett vin som kräver sina timmar i karaff. Njut!