Maj vare välkommen!
Låt växa frukt på trän till must
När jag var yngre var jag intresserad av mycket. Jag läste allt jag kom över och under en hetsig tid på högstadiet var jag fascinerad av de gamla Nordiska skapelseberättelserna – Snorres Edda, Hávamál – och jag läste allt jag kunde komma över. Jag rotade genom skolbibliotek och även Uppsala stadsbibliotek efter allt som handlade om Asar och Vaner – jag lånade och läste akademisk litteratur som jag i all ärlighets namn inte förstod – och jag läste Bengtssons underbara Röde Orm för första gången. Det gick så långt att jag handkopierade hela Eddan och hela Hávamál på rutat papper och satte in i en pärm tillsammans med andra sagor, referenser och diverse som jag läste ville spara. Kopieringsapparater var inget alternativ.
En favoritberättelse är den om Kvaser. Den kan bäst sammanfattas som följer: Asarna och Vanerna; de två gudasläktena i den nordiska mytologin, började bli trötta på att slåss. Under fredsförhandlingarna höll man som sig bör ett massivt party. Det åts, det dracks och det spottades i ett stort kar. Efter att det var färdigfestat och man hade kommit överens om mandaten för freden så skiftade man gisslan med varandra och avslutade med att skapa en man från den samlade saliven i spottkaret. Den mannen kom att heta Kvaser och han blev den visaste människan som någonsin levt; eftersom han var skapad av gudarnas samlade visdom.
Kvaser gick ut i världen och var allmänt vänlig, kom med goda råd åt alla som behövde dem tills han kom till några dvärgar. Dessa visste mycket väl vem Kvaser var och bjöd in honom i sin grotta. Där slog de prompt ihjäl honom och kokade mjöd på hans blod. Detta mjöd gjorde alla som drack av det väldigt visa. Oden, som inte uppskattade att dvärgarna 1) hade dödat Kvaser och 2) nu blev lika visa som gudarna genom att dricka sitt mjöd, beslutade sig för att sno tillbaka mjödet som – på något sätt – vid det här laget blivit konfiskerat av jätten Suttung.
Planen var som följer:
1) Borra sig genom en stenvägg
2) Förvandla sig till en orm och krypa genom hålet
3) Förvandla sig till en ung man
4) Förför jättens dotter
5) Drick upp allt mjöd; tre stora kittlar
6) Förvandla sig till en svan
7) Flyg där ifrån fort som tusan
Allt gick tipptopp bortsett från den lilla, lilla detaljen med att Suttung upptäckte stölden, förvandlade sig till en örn och jagade efter. Under jakten som var lång och hård – en svan har inte så väldigt mycket att sätta mot en målmedveten örn – så tappade Oden lite av inspirationens mjöd (som det så fint hette); det sipprade ut kan vi väl säga, och trillade ned till oss på jorden. Han lyckades hålla sig flygande länge nog för att kräkas upp mjödet i tre kittlar som hans vänner ställt ut innan han kraschade och fick stryk av den arga Suttung.
Den del som sipprade ut bakvägen under jakten och som hamnade hos oss på jorden kallade vi för skaldemjödet – det som gör att vi blir så poetiska när vi blir berusade.
Vilket osökt för mig till Valborg. En högtid med förkristet ursprung där vi firar vårens ankomst med mat, med dryck, med sånger och med vishet.
Jag kommer att fira genom att tända grillen, öppna ett par goda öl, skalda lite och sedan lyssna på Ranarims fantastiskt vackra tolkning av den traditionella visan Maj vare välkommen.
Hur firar du Valborgsmässoafton?
Ha det skönt!
Jimmy
