Minnesbilder
Minnesbild är ett ord som seglat upp i den breda medvetenheten de senaste åren. Det började så vitt jag minns det efter den fruktansvärda tsunamikatastrofen då diverse statssekreterare hade ”minnesbilder” i mer eller mindre tydlig grad av vad som verkligen hade hänt på UD den där ödesdigra decembernatten. Sedan dess har ordet misshandlats och utarmats. Lite som ordet kränkt i den svenska dagspressen. Jag blir kränkt då jag ser tillbaka på min minnesbild av hur ”kränkt” brukade användas. Nostalgikränkt.
Midsommar är en högtid som jag har starka minnen till – det tror jag de flesta svenskar har. Vi har någon form av idé av hur det ska vara. En idé som nästan aldrig stämmer överens med det faktiska utfallet.
Min minnesbild av midsommar är regisserad av Tage Danielsson. Det finns en speciell scen i Ronja Rövardotter – ett panoramaskott över en stilla sjö en tidig morgon; göken gal och svanar springer över det i övrigt spegelblanka vattnet. Det är för mig vad midsommar ska vara. Det spelar ingen roll att jag vet att det är sannolikt är inspelat på vårkanten. Tyst, stilla, vackert och trolskt.
När jag nu som 40+ kan titta tillbaka på ett antal midsomrar så kan jag väl säga att det antal som har nått upp till minnesbilden är, avrundat till närmaste heltal, noll. Jag har spenderat midsommaraftnar i ett rangligt partytält på en blåsig och regnig stenstrand på en skärgårdsö; jag har spenderat midsommarafton på en balkong i Midsommarkransen ätandes anklever och lyssnandes på Front Line Assembly, jag har spenderat Midsommarafton ensam i min lägenhet – men jag har aldrig spenderat midsommarafton vid en stilla, dimanstruken sjö.
Jag gillar midsommarafton. Mycket för att det är en högtid som tillåter mer och fler utsvävningar med maten. Visst, folket kräfva sin sill; men i det stora hela är det bara den som behövs. Sen kan man köra på med grillen och laga lite vad man vill. Jag brukar köra ganska enkelt, och eftersom jag inte är en stor anhängare av krämiga och inlagda sillsorter så brukar jag gå direkt på matjessillen som förrätt. Matjessill med nykokt potatis, hackat ägg och brynt smör toppat med massor med nyskuren dill. Vill man vara extra fancy så kan man varva de olika ingredienserna i ett krus och sedan hälla smöret över. Klassiskt till är en nubbe och en kall öl. Enkelt.
Sen ska det antagligen grillas. Eller ”sen” förresten… Om jag känner min familj rätt så startas grillen ett par timmar innan lunch och står och bolmar på till hela för och eftermiddagen. Allt kan köras – från fisk till vildsvin – och kommer antagligen att göras det också. Enkla och goda tillbehör, drycken är viktig men inte superviktig. Gott är ledordet och man behöver inte plocka fram det allra dyraste ur vinkällaren. Det viktigaste är att det är uppfriskande och kan hantera många smaker.
Jag gillar de lite enklare varianterna till midsommarmat. En Soave, en fräsch sauvignon blanc eller varför inte en bourgogne blanc för de vita och en ripasso eller en enklare pinot noir som ett rött alternativ. De röda ska med fördel serveras lite svalare – ställ in dem i kylen en halvtimma innan servering. Och ta ut de vita en kvart innan ni ska äta. Balans i temperaturen.
Desserten blir alltid jordgubbar och vispad grädde. Det är ett måste. Jag vet att många bråkar om det ska vara socker eller inte på gubbarna/i grädden – en del är puritaner andra hemska hedonister. Jag gillar att lägga jordgubbarna lite snabbt i ett gott, sött vin. Bara några minuter. Och kanske en gnutta limeskal i. Förbaskat gott!
Passa på att njut ordentligt! Och om du finner dig vid den där sjön, med den där dimman – ta en bild och dela med dig!
Med vänliga hälsningar,
Jimmy
