Om rosévin

Rosévin framställs i de allra flesta fall av blå druvor. De flesta blå druvor har vitt fruktkött och den röda färgen i rött vin, eller rosa färgen i rosé, kommer från druvans mörka skal.

Vid framställning av rosévin används främst tre metoder.

Macerationsmetoden är den vanligaste. Röda druvor pressas försiktigt och får ligga och dra i musten under kort tid, någon eller några timmar till några dagar. Musten färgas då rosa. Ju längre tid desto mörkare färg. När vinmakaren uppnått rätt koncentration lyfts druvorna bort och den rosa musten jäses till vin. En variant här är att druvorna lyfts bort direkt efter försiktig pressning och vinet får då en mycket blekt rosa färg. Den här metoden kallas också direkt pressning. Båda stilarna är vanliga i Provence och där man vill uppnå den stilen.

Saignée-metoden är betydligt mindre vanlig. När den här metoden används är rosévinet ett led i rödvinstillverkning, speciellt då man önskar framställa riktigt kraftiga röda viner. Druvor som är ämnade för tillverkning av rött vin pressas och får dra i musten. Efter en kortare tid leds en del av den då ännu rosa musten av och jäses separat till rosévin. Resten av musten jäses till rött vin som tack vare en högre koncentration av skal i förhållande till must blir koncentrerade och kraftiga. Metoden förekommer bland annat i Bordeaux och i Kalifornien och ger smakrika roséviner.

Den tredje metoden, och troligen den mest ovanliga, är blandmetoden. Här blandar man en liten del rött vin, omkring 5% eller mindre, med vitt vin. Den här metoden används i Gamla världen enbart i Champagne för att göra rosé- champagne, men i Nya världen förekommer den också som tillverkningsmetod för att göra stilla roséviner. Sydafrika är ett exempel.